2012-02-27

Värdig augustprisvinnare!

Hur skulle det kännas att som tjej plötsligt få vara kille? Kim och hennes kompisar Bella och Momo får reda på det när de dricker nektar från en exotisk blomma i Bellas växthus och förvandlas till pojkar. 
"Vi mötte pojkar. Det var underligt. Inga hala glidande blickar, inget begär, inga flinande munnar, ingenting som smet in under huden och bet sig fast. Vi mötte flickor och vi visste inte vad vi skulle göra med flickornas blickar. [...] Det var ingen dröm, det var ingen lek,. Främmande människor såg på oss och deras blickar var annorlunda. Våra nya kroppar speglades i dem."

Morgonen efter har förtrollningen brutits och de är flickor igen men de dricker av blommans nektar flera gånger för att känna den där frihetskänslan. Momo och Bella tröttnar efter ett tag men Kim kan inte få nog av att vara pojke.

 "Pojkarna" av Jessica Schiefauer fick Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok 2011, förväntningarna var alltså höga när jag började läsa och jag håller med juryn om att detta är en fantastisk bok.

Betyg: 4 av 5 läslampor

2012-02-13

En av Bredows bästa!

Vendela är 15 år och har nyss börjat nian. Hon har alltid hängt i hop med bästisen Tove och i sommar har de börjat umgås rätt mycket med Love och Nils. Vendela tycker mycket om Nils, kanske är hon till och med förälskad? En dag börjar de diskutera hierarkierna i klassen. Det är lätt att placera de flesta i klassen och själva är de någonstans i mitten, inte coolast men inte heller töntiga.

När Silja kommer till klassen vet de inte vad de ska tro längre. Silja vägrar att smälta in och hitta sin plats i hackordningen, hon umgås både med Sven (coolast och snyggast i klassen) och Line (som mobbats så länge de kan minnas). Vendela gillar Silja men det gör absolut inte Tove, så när Silja bjuder Vendela på fest hos Sven (!) går hon dit utan att säga något till Tove. Äntligen händer det ju något!

Det här är en av Bredows bästa böcker! Den handlar som vanligt om kärlek men minst lika mycket om att börja tänka på vem man egentligen vill vara. En i flocken som accepterar vad ledarna säger av rädsla för att bli utstött eller någon som står upp för sina medmänniskor och vågar leva?

Betyg: 5 av 5 läslampor

"No och jag" av Delphine de Vigan


Lou Bertignac är 13 år men har redan hoppat över flera klasser på grund av sin intelligens. Hon är dock livrädd för att tala inför klassen så när läraren plötsligt frågar henne vad hennes föredrag i slutet av terminen ska handla om så får hon panik. Hon nämner det första som dyker upp i hjärnan: hon ska intervjua en ung tjej om hur det är att vara hemlös. Jaha, nu är det bara för Lou att försöka hitta ett intervjuobjekt.

Det är så Lou och No träffas. No går (motvilligt) med på att intervjuas mot att Lou bjuder henne på kaffe och vodka. När intervjuerna är färdiga och föredraget är avklarat inser Lou att hon inte bara kan (eller vill) lämna No åt sitt öde. Men hur hittar man en hemlös i Paris som inte vill bli hittad?

Det här är en hjärtskärande bra bok som påminner om att allt inte går att laga.

Betyg: 4 av 5 läslampor.