Djupa ro

Jag inser tidigt i läsningen att jag haft fel förväntningar på Djupa ro. Jag hade inte satt mig in i vad den skulle handla om men ville läsa den oavsett, för jag brukar alltid gilla Lisa Bjärbos böcker.

Det jag gillat mest med hennes tidigare böcker är dialogerna och hur mycket humor hon lyckas få in där. Den här boken är inte menad att vara humoristisk - därav mina felaktiga förväntningar. Den handlar nämligen om död och sorg.

Fyra unga människor återvänder till sin småstad som de ganska nyligen lämnat. De kommer hem för att begrava den femte i kompisgänget som blev kvar i samhället Ingelstad. Men hur dog egentligen Jonathan? Den officiella dödsorsaken är drunkning, att Jonathan var full och fastnade under bryggan vid sjön Djupa ro. Men vännerna blir mer och mer tveksamma till om detta stämmer?

Bra dialog som vanligt av Lisa Bjärbo, och ett viktigt ämne förstås. Ibland saknar jag driv i handlingen, men å andra sidan passar det den eftertänksamheten berättelsen ganska bra.

En sekund i taget av Sofia Nordin

Alla dör. Utom Hedvig. Eller?

En feber drar över samhället där Hedvig bor. Hon flyr från lägenheten där hennes mamma, pappa och lillebror på kort tid insjuknat och dött. Vägarna är öde och elektriciteten har slutat fungera. Vart ska hon ta vägen? Hur ska hon överleva? Kommer hon också att bli sjuk och dö?

Till slut hittar hon en 4H-gård där hon slår läger. Kossorna, hästarna och fåren behöver henne och ger henne mjölk (när hon väl kommit på hur man mjölkar en ko) och sällskap. Ibland tycker hon sig se en skugga i skogskanten, men det är kanske bara hon som håller på att bli galen...

Ett intressant tankeexperiment: Skulle jag överleva helt ensam och utan elektricitet? Skulle jag svälta ihjäl? Skulle jag bli galen av ensamheten? Förutom den filosofiska dimensionen är det här en spännande bok, trots att det inte händer så mycket. Skickligt skriven med andra ord. Det finns två böcker till om Hedvig om du skulle gilla den här.

Vad gör man inte

Tre syskon är på väg till sin mammas födelsedagsfirande.

Anders, som dricker lite för mycket. Han gillar bilar men har nyss förlorat körkortet. Sanna, som alltid ligger med fel killar men som vägrar skämmas för det. Karoline, som fastnat med en kille hon egentligen inte gillar och som förmodligen gjort henne med barn.

Äldsta systern Lea tänker inte komma av en anledning som uppenbarar sig mot slutet av boken. Syskonens pappa finns inte med i bilden längre.

Det är den varmaste sommaren på länge när familjen ska ses igen, och allt ska förändras.

Oj vad jag gillade den här boken. Språket, miljöerna, karaktärerna - allt!

Välkommen till LA, baby

Doris och Ottilia har hängt ihop sedan första dagen på universitetet. Nu ska de äntligen ut på den resa de planerat så länge - till San Fransisco! Barer! Mysiga antikvariat! Dekadens!

Men det blir inte som Doris tänkt sig. Precis innan de åker träffar Ottilia den självcentrerade Hampus. "De hånglade på en konsert och sedan dess har de varit hopklistrade".

Doris blir själv dumpad av Niklas men planerar hur hon ska få honom intresserad igen. "Hon ska le nonchalant mot honom. Så som man ler mot främlingar som ännu inte har tagit sig innanför bröstbenet."

De kommer iväg till San Fransisco i alla fall, men inget blir som Doris tänkt sig. Plötsligt dyker Hampus upp och allt som hon och Ottilia planerat faller isär. Doris flyr till LA istället, där hennes gamla klasskompis bor. Och nu börjar det hända grejer.

Jag gillar den här för att den är lättläst och lättsmält men ändå inte saknar djup.

Roms portar

På efterfrågan från en elev (som önskade böcker om Romartiden) lyssnade jag på den här gamla godingen från 2003. Och ja, den håller än.

Iggulden är en skicklig berättare och verkar ha full koll på den historiska perioden för Julius Caesars välde.