Jag är skeptisk till genren "chicklit". Inte för att jag är en djup typ utan för att jag oftast inte kan identifiera mig med kvinnorna i de här böckerna och det är ju det som är hela idén, eller hur? Men så läste jag att Lisa Jewells böcker skulle ha det där lilla extra,
trots chicklit-stämpeln. Så jag har läst Vince & Joy som handlar om...just det - Vince och Joy. De träffas första gången i tonåren och förälskar sig i varandra men på grund av ett missförstånd avbryts romansen abrupt. De har båda svårt att glömma varandra och jämför omedvetet alla pojk- och flickvänner (och män och fruar) med sin första stora kärlek. Ödet vill att de stöter på varandra genom åren, Vince och Joy, men aldrig får de varandra. Eller?
Man vet hur det kommer att sluta och det är lite frustrerande att det ska ta 500 sidor att komma fram dit! Lisa Jewell har inte övertygat mig om att chicklit är bra, men inte heller motsatsen. Jag kan fortfarande inte identifiera mig, varken med Vince eller Joy men ett okej tidsfördriv är det ändå och det är ju inte det sämsta.
Helena Henschen berättar om sin farmor Signe Thiel utifrån minnen men framförallt brev och dagböcker som hon ärvt. Signe är dotter till konstmecenaten Ernst Thiel (grundare av Thielska galleriet i Stockholm) och har ett spännande levnadsöde. Signe är överklassflickan som revolterar mot sin bakgrund, bland annat genom att engagera sig i kvinnosaksfrågan. Under andra världskriget hjälper hon judar att fly från Tyskland och låter dem bo i sitt hem på Djurgården i Stockholm. Det här är en fängslande historia som jag verkligen kan rekommendera! Boken har både ett bra innehåll och är väldigt bra skriven.
