"Vem vågar sommaren" av Katarina Kieri

Det ord som jag tycker bäst beskriver den här boken är stämningsfull. Handlingen är både lätt och svår att beskriva, det händer nämligen inte så mycket men det betyder inte att boken är tråkig. Majken lånar ett hus av en granne, där hon spenderar ett par veckor på sommaren medan hennes två barn är med sin pappa på västkusten. Det intressanta är vad Majken känner. Hon känner ensamhet, hon känner tomhet. Hon vet med sig att hon kommer att bli stressad av lugnet och ensamheten. Hon får tid att tänka på det hon inte gjort med sitt liv och hur rädslor och hämningar styr henne. Kieris språk är mättat och vackert.

"I närheten av solen" av Hanna Wallsten

Den här boken handlar om Moa. Den handlar också om Moas familj som är minst sagt dysfunktionell. Moa får allt som oftast hälsa på sin mamma på psyket, och hennes pappa är inte till stor hjälp. Moa börjar till och med misstänka att det är han som ligger bakom många av moderns sammanbrott. Moas syster är dock normal och vill inget hellre än att allt ska vara normalt. Men det är det alltså inte.
Moa är 28 år och äger ett bokcafé. Caféet och dess stamgäster Cilla och Jessica blir hennes trygga punkt i tillvaron när familjens problem blir värre och värre. Moa väljer länge att blunda för den katastrof som närmar sig men till slut ställs allt på sin spets.

Jag är svag för sådana här berättelser, trasiga familjer och döttrar som kommer i kläm och bär familjens problem på sina axlar. Det handlar oftast om tonårsdöttrar, så på det sättet skiljer sig den här boken från andra i samma genre. Moa är vuxen och har eget företag men kan trots detta inte frigöra sig från sin familj. Det är en bra bok, jag gillar författarinnans språk och läsningen flyter på som den ska när man hittat en bok som engagerar.

"Skumtimmen" av Johan Theorin

Julias son Jens försvann spårlöst för många år sedan och hon har haft svårt att släppa taget om sorgen. När hennes far ringer och påstår att han har ett nytt spår efter Jens väcks hoppet igen och Julia reser till Öland för att träffa sin far.
Jens var fyra år då han, medan mormor sov, gick ut i dimman på alvaret och aldrig återfanns. Efter att ha sökt i flera dagar utan resultat drar man slutsatsen att Jens gått till stranden och drunknat.
Nu har någon skickat Jens sandal till Julias pappa och han börjar nysta i historien. En återkommande figur som det mumlas om i bygden är Nils Kant som i slutet av andra världskriget dödade två tyska soldater som flytt över havet, men vad hände sedan med Nils Kant egentligen?

Jag gillar hur den här historien berättas. Varannat kapitel får vi följa Nils Kants uppväxt och öden och däremellan Julias och hennes fars efterforskningar och på så sätt byggs spänningen upp till en dramatisk uppgörelse.

"Tusen gånger starkare" av Christina Herrström

Signe är en av de duktiga flickorna. Den allra duktigaste faktiskt. Hon har nästan alltid bäst resultat på proven, ändå är det Leo-bäst-i-klassen som får lärarnas beröm och som får läsa upp sina uppsatser inför klassen. Men Signe bryr sig inte om det så mycket, hon skulle ändå bara rodna och stamma om hon fick chansen. Och så skulle klassen börja sucka och läraren titta medlidsamt på henne.
Så kommer Saga. Saga som verkar så fri och törs säga vad som helst till vem som helst. Hon bryr sig inte det minsta om hierarkierna i klassen utan umgås otvunget med alla. De tysta och osynliga får lika stor del av Sagas uppmärksamhet och välvilja som de populära. Signe beundrar Saga från första stund.
Till en början blir även lärarna imponerade av Saga och mitt under en lektion ger samhällsläraren Olle Saga ett uppdrag. "Du är en förebild för alla de andra som inte säger någonting, och som aldrig räcker upp handen...som inte tar plats. Tänk på det, försök få med dig de andra tjejerna. De är så passiva." Saga blir först besvärad men tar sedan Olle på orden. Det blir inte alls som Olle tänkt sig för plötsligt börjar Saga ifrågasätta att tjejer och killar behandlas olika av lärarna. Då blir det plötsligt dålig stämning...

Förutom att lärarna framställs som lite väl sterotypa är detta en kalasbra bok. En tröst till alla tysta flickor som alltid får höra att de ska ta mer plats, inte vara så mesiga. En tankeställare till lärare och en påminnelse om skillnaden på att tala med fina ord om jämställdhet och att genomföra det i verkligheten.