Vad tycker jag egentligen om den här?

Ett oemotståndligt förslag av Birgitta Bergin gör mig kluven. Jag kunde inte sluta lyssna (jag hinner inte läsa i så hög utsträckning nu för tiden så jag lyssnar mest på ljudbok) men jag gillade den egentligen inte. Historien var banal och bitvis ologisk, huvudpersonerna var platta och ofta rätt korkade och språket var ingen njutning det heller. Trots detta ville jag verkligen veta hur det slutade!

Anna, 30, får plötsligt ett erbjudande om ett arv på fem miljoner euro! Men det är på ett villkor: Att hon lyckas omvända den struliga sonen till den sjuke knösen till en ordningsam VD för familjeföretaget. Men hon får inte blanda in några känslor! Klart de blir kära, Anna och sonen Calle. Klart det går åt helvete.

Vet verkligen inte om jag ska rekommendera den här, den var som sagt underhållande men klyschig. Ger den två av fem i betyg, knappt godkänt.