Vi följer parallellt Mary Shelley (hon som skrev om Frankenstein och hans monster) och Ry Shelley, läkare och transperson som i bokens inledning besöker en AI-mässa i Memphis där robotar står i fokus. Artonhundratalet möter någon sorts nutid alltså.
Jag gillar innehållet och hur smart de två berättelserna knyts samman. Men trots det saknar jag det där läsflytet. Det går trögt, trots att jag imponeras av både form och innehåll. Kort sagt, jag älskar Jeanette Wintersons hjärna och fantasi som kan skapa den här intelligenta berättelsen. Skräckromantik och sexrobotar i en härlig blandning. Men trots det så lever den inte riktigt upp till mina (orimliga?) förväntningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar