Huvudpersonen Silje har haft en tuff sommar, hennes pappa är död och när vi kommer in i berättelsen vid skolstart vet man fortfarande inte om det var en olycka eller ett självmord. Familjens väntan på obduktionsrapporten sliter på relationerna. Och på Silje förstås.
Tur att Silje har sin bästa vän Mia. Men hur mycket har de egentligen gemensamt längre? Och vad har Mia egentligen emot Alvin? Han som är det enda som gör Silje glad just nu...
Det jag gillar mest med Lindströms böcker är språket. Inte för att det är vackert och målande utan för att det fångar upp vardagen på ett roligt sätt, även om grundberättelsen handlar om sorg:
"Alla måste bekräfta på en lista att de har fått en, inte bara med ett kryss utan med sin signatur. Annars är risken säkert stor att vi går ut på Blocket och säljer en fjorton år gammal lärobok med syltfläckar och aldrig lämnar tillbaka den till Anne."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar