Det är någonting som drar i mig

"Jag och Anja stod på en sten framför ett fält med brännässlor. Stenen var platt och uppvärmd av solen. De mjuka bladen låg som ett täcke framför oss. Om jag går igenom måste du också gå. [...] Varför? frågade Anja."

Bokens inledning säger mycket om huvudpersonen Andréa, 13 år. Hon vill testa gränser, känna att hon lever. Det är någonting som drar i henne. Anja, hennes bästis sedan BB, förstår henne inte längre. Det hjälper inte att Andréas mamma är utförsäkrad, deprimerad och fattig. Alex hjälper henne däremot, han hämtar henne i sin epa och så kör de runt, när det drar för mycket i Andréa. 

Hon skriver poetiskt men rakt, Elin Persson. Jag gillade hennes förra bok "De afganska sönerna" också, men frågan är om inte den här är ännu bättre.