"Jag heter Janis och du kanske tycker att jag är galen som gör allt det här, men det är jag inte, jag är bara ledsen, så ledsen man kan vara som människa, och så är jag arg på Emelie, för att hon gjorde det där hemska, för att hon svek. Fast jag tänker ibland att det var jag som svek henne. Är det därför hon spökar för mig? Nu har jag stulit min brorsas bil. Jag är sjutton år och har inget körkort, men det struntar jag i, för jag måste norrut, bara norrut, för att hitta det ultimata som jag och Emelie sa att vi skulle hitta tillsammans. Och så ska jag sörja tills ingen sorg finns kvar och det vill jag göra ifred!"
Johanna Nilsson är alltid bra och det här är inget undantag. Kanske inte en av hennes bästa men bra ändå!
