Historiskt är hon nog mest känd för det omskrivna "Sagerska målet", då Sophie anmälde ett övergrepp från en man hon varit inneboende hos. Hon hånades i tidningarna, det var mycket ovanligt att en kvinna anmälde en våldtäkt eller ett våldtäktsförsök vid den här tiden, men hon vinner till slut.
Det är intressant att följa Sophie Sager, som trots många bakslag och svårigheter att försörja sig, vägrar att ge upp sin kamp för kvinnans "emancipation".
De sju systrarna är vilda, minst sagt, och bor i skogen utan vare sig elektricitet eller rinnande vatten. Ingen av dem har ett personnummer eftersom deras pappa (som är död, liksom mamman) präntat in i dem att alla myndigheter är djävulens påfund. De vet inte hur en mobiltelefon fungerar, men kan skjuta och stycka en björn utan större problem. Ibland åker systrarna in till marknaden och säljer sina björnskinn och super till, ofta hamnar de i slagsmål. De av systrarna som skulle vilja gå i skolan eller som inte lyder de äldsta blint har det inte lätt.
Det här är en roman som inte liknar något annat. Man ska inte vara känslig för grovt språk och innehåll om man tänker läsa denna fantastiska skröna.
