2016-02-17

Korpringarna

Odinsbarn och Röta är de första delarna av Siri Pettersens omtalade fantasyserie med rötter i den nordiska mytologin. Jag har läst (lyssnat på) dem med stor behållning. 

Hirka växer upp utan svans. Alla andra har en svans, men hennes tog vargen när hon var ett spädbarn (eller?) och hon har förlikat sig med att vara "Den svanslösa". Men det har blivit viktigt för henne att bevisa att hon kan gör allt som de med svansar kan och hon tävlar ofta med den äldre pojken Rime i olika halsbrytande aktiviteter. Hon är ändå tacksam för att hon en gång hade en svans, för de som föds utan svans har många namn: människor, Odinsbarn, rötan och dem vill ingen ha med att göra. Kanske är det bara en myt att de finns?

Tack vara en väl uppbyggd värld och trovärdiga karaktärer så är det här en fantasyserie som jag vill ha mer av.


Molnfri bombnatt

Jag fick ett plötsligt sug efter en historisk roman, och eftersom jag nyligen läst om Bricken och gillar Vibeke Olssons sätt att skriva så valde jag att lyssna på Molnfri bombnatt (ljudböcker är det jag hinner med nu för tiden).

När Hedwig Johansson plötsligt hör unga män ropa "Sieg Heil" på Stockholms gator blir hon stel av skräck. Hon minns sin uppväxt och börjar skriva på sin berättelse från andra världskrigets Tyskland.

Hedwig, då Maurer i efternamn, är tio år gammal när nazisterna tar makten. Hennes pappa är aktiv socialdemokrat och blir därför skickad till arbetsläger. För att skydda sig själv och sin mamma uppmanas Hedwig att gå med i BDM (Hitlerjugend för flickor), men vad föräldrarna inte räknat med var att Hedwig skulle ta till sig så mycket av nazistpropagandan som spreds där.

Vid sjutton års ålder förälskar sig Hedwig i SS-mannen Wilhelm Shurbiegel. De planerar att gifta sig men det visar sig att Hedwigs bakgrund inte uppfyller SS krav då hennes far utpekats som statsfiende. De skiljs åt då Wilhelm förflyttas till Auschwitz och gifter sig med en mer passande kvinna.

Vibeke Olsson får oss att förstå att de flesta nazisterna var helt vanliga medborgare, inte monster. Både Hedwig och Wilhelm är människor vi kan tycka om, trots att de sympatiserar med en fruktansvärd ideologi (till en början). En mycket gripande och allmänbildande bok att läsa! Bästa kombon!