Grace och Tippy är systrar. De är också en vetenskaplig sensation, de sitter nämligen i hop vid höften och ingen trodde att de skulle överleva så här länge. De har alltid fått hemundervisning men nu har familjen inte råd längre. Hur ska det gå att börja på en helt vanlig highschool?
"Tippy och jag håller på att spricka
av iver över att få berätta
om vår första dag,
att den inte var perfekt men
att ingen kallade oss djävulens avkomma
eller frågade hur många vaginor vi har."
En gripande bok om att mest av allt önska sig att vara vanlig, men samtidigt inte vilja vara utan sin syster. Eftersom jag läste denna med öronen upplevde jag inte språket som något jag reagerade på, bra flyt liksom. Men den är skriven som poesi med korta rader och mycket luft. Som
Sonya Sones, men utan hennes drastiska humor.
