Frankissstein

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här sedan till exempel Enligt O (vars blogg jag följer) höjt den till skyarna. 

Vi följer parallellt Mary Shelley (hon som skrev om Frankenstein och hans monster) och Ry Shelley, läkare och transperson som i bokens inledning besöker en AI-mässa i Memphis där robotar står i fokus. Artonhundratalet möter någon sorts nutid alltså. 

Jag gillar innehållet och hur smart de två berättelserna knyts samman. Men trots det saknar jag det där läsflytet. Det går trögt, trots att jag imponeras av både form och innehåll. Kort sagt, jag älskar Jeanette Wintersons hjärna och fantasi som kan skapa den här intelligenta berättelsen. Skräckromantik och sexrobotar i en härlig blandning. Men trots det så lever den inte riktigt upp till mina (orimliga?) förväntningar.

Killers of the flower moon

 

Olja, pengar, mord och FBI:s födelse. Så lyder den svenska titeln på denna "true crime" av journalisten David Grann. Morden det handlar om, för de är flera, är de på osagefolket i 1920-talets USA. Efter att man funnit olja på deras marker blev de provocerande rika, en lycka som följdes av olycka. En efter en avled de, en del uppenbart mördade, andra dog av mer oklara orsaker (som inte undersöktes vidare av den lokala polisen). J. Edgar Hoover tog chansen att låta det nystartade FBI (som han sedan var chef för i 48 år), ta sig an fallet för att visa vad de gick för. 

En film är på gång och jag kan förstå vad som lockar Martin Scorsese att sätta tänderna i denna härva. Ett typiskt exempel på när verkligheten överträffar dikten.