A very large expanse of sea

Året är 2002. Amerikanerna är efter vad som hände den elfte september mer hatiska mot muslimer än vanligt. Shirin bär hijab och får smaka på hatet varje dag. Hon är sexton år och van vid trakasserier, så van att hon inte vågar lita på någon.

När Ocean försöker lära känna henne biter hon därför ifrån, men han ger inte upp. Detta leder till en av de finaste berättelser om spirande kärlek som jag läst på länge. Samtidigt är det en sorglig historia om fördomar och rasism. Tahereh Mafi beskriver till stor del sin egen uppväxt i den här boken, men i skönlitterär form. Kommer snart på svenska med titeln "En ocean av kärlek".

Jag ska rädda er alla

Förlagets text: "Eléa har lämnat sin familj och rest till Syrien för att viga sitt liv åt IS. När hon har varit försvunnen i sex månader utan att ge några livstecken ifrån sig, börjar hennes mamma skriva dagbok. Parallellt med mammans dagbok får vi också läsa Eléas dagbok, skriven ett år tidigare. Gradvis börjar dagboken handla allt mer om manipulation, underkastelse och extremism."

Hur går det egentligen till när någon lockas att begå hemska handlingar i religionens (och kärlekens) namn?

Boken berättas från tre människors perspektiv. Vi följer Eléa (16 år) som går från sorglös tonåring vars största dröm är att ta körkort och bila genom Europa, till en mer och mer radikaliserad tro. Vi följer även Eléas pappa Samir som inte kan hantera förvandlingen utan måste läggas in på psykiatrisk klinik, samt hennes mamma som kämpar för att inte andra flickor ska gå samma väg som dottern.

En inte helt lättläst bok, då perspektiven och kronologin gör det lite rörigt. Men bokens innehåll gör det värt besväret.

1793 av Niklas Natt och Dag

Ett år har gått sedan mordet på Gustav III och i riket råder kaos. Ett lik hittas i Fatburen (numera Södra stationsområdet, på den tiden ett stinkande träsk) av den alkoholiserade krigsveteranen Mickel Cardell. Liket är lemlästat och Cecil Winge från Stockholms poliskammare inkallas trots sin vacklande hälsa.

Förutom dessa två herrar får vi följa en fältskärslärling som möter ett grymt öde samt Anna Stina, som felaktigt anklagas för prostitution och hamnar på spinnhuset. Berättelsen är något spretig, men knyts ihop snyggt på slutet.

En både spännande och allmänbildande historia alltså. Bästa kombon! Planerad att bli en trilogi, del två ska följaktligen heta "1794".

Inuti huvudet är jag kul

"Tänk att du är Beyoncé. Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning."

Liv och hennes pappa har flyttat från Stockholm till Småland. Från hyresrätt på Södermalm till hus på landet. Från trygghet till kaos. Vissa kanske tycker att det mest är spännande att byta skola och få chansen att lära känna massor av nya människor. Men för många av oss, och för Liv i synnerhet, är det ångestframkallande.

Jag känner igen mig själv som ung ganska mycket i Liv. Hur jag avundades de som kunde umgås till synes helt avslappnat, de som inte var rädda för att ta plats. De som inte var nästan sjukligt blyga.

De här karaktärerna får sällan bli huvudpersoner, så jag är glad för att Lisa Bjärbo har skapat Liv. Lär känna henne vetja, hon är kul!

Slutet är nära!

Hur skulle du reagera om du fick veta att jorden skulle träffas av en komet om en månad? Vad skulle du göra med din sista tid i livet?

Den här frågan har Mats Strandberg skrivit en bok om. Vi får följa Simon och Lucinda de sista veckorna i livet. Genom dem får vi veta hur omvärlden reagerar på vetskapen om att allt snart är slut, till exempel spelas slutspelet i fotboll tidigare än vanligt för att hinna kora en sista segrare.

Många förnekar att kometen Foxworth alls kommer att träffa jorden trots att alla världens forskare är överens om att krocken är oundviklig, vilket känns deprimerande trovärdigt. Många söker sig till kyrkan för att få tröst och många, till exempel Simons flickvän Tilda, tar till alkohol och droger för att "leva livet" den sista tiden.

Lucinda som har cancer har kluvna känslor inför slutet, hon skulle ju ändå dö snart? Hennes del av berättelsen får vi följa genom en sorts dagbok, Tell US, som skapats för att samla berättelser från jorden till eftervärlden.

Hur skulle jag själv reagera? Det är omöjligt att inte tänka tanken efter att ha läst denna existentiella och samtidigt mycket realistiska bok. Den är långt ifrån de apokalyptiska skildringar som vi är vana vid, och det är det som är styrkan med den. Läs!