Straff av Ann-Helén Laestadius

Jag hade höga förväntningar på denna eftersom jag gillade författarens förra bok "Stöld" väldigt mycket och jag blev inte besviken. Det finns dock väsentliga skillnader mellan böckerna, där "Stöld" var mer av en deckare är "Straff" mer av ett drama. 

Fokus ligger nu på nomadskolorna dit samerna tvingades skicka sina barn och där de väldigt ofta for illa. Kapitlen varvas mellan de som skildrar hur Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten behandlas på en av dessa skolor på 1950-talet och andra där vi får följa samma personer som vuxna. Tillbaka till byn kommer då också deras plågoande från barndomen, hon som var anställd som husmor på skolan. Många känslor rörs upp och minnen kommer upp till ytan...

Man blir upprörd när man läser den här boken, och man lär sig saker. Som bra läsning ska vara :-). Grymt snyggt omslag också! 

Ganska nära sanningen

Anna Ahlund har skrivit ännu en feel-good för ungdom (och 48-åringar). Nico har precis flyttat från Vansbro till Uppsala och ska börja på estetiska programmet. Vi anar att hen varit rätt så olycklig och känt att hen inte passat in på sin förra skola. Som tur är finns det en faster i Uppsala som Nico kan bo hos när det nya livet ska börja. 

Den första Nico träffar på sin nya skola är Beata och de klickar direkt. Men är det bara vänskap eller något mer som spirar? Fin berättelse om att äntligen få passa in och ändå vara sig själv.

 

Skärvor av minnen

Hayleys pappa Andy är gammal krigsveteran och plågas ofta av minnena från kriget i Irak och Afghanistan. De har precis flyttat hem till Andys hemstad för att Hayley ska kunna avsluta high-school. Om hon ska komma iväg till skolan beror dock helt på Andys dagsform, och hur mycket han självmedicinerat med alkohol. Hayley försöker hålla sig på sin kant i skolan, men hennes klasskompis Finn ger sig inte utan tjatar sig in i hennes liv.

Laurie Halse Anderson fick ALMA-priset 2023. Jag förstår varför!

Ny serie från favoritförfattare!

Jag gillar att Katarina Wennstam utgår från fastigheten hon själv bor i när hon tittar tillbaka en sisådär hundra år i den nya serien "Sekelskiftesmorden". 1896 hittas en död kvinna på gården till huset och när polisen tittar närmare på kroppen ser de ett fördrivet foster under kvinnans kjol. Istället för att utreda varför och hur det skedde verkar nu polisen se kvinnan mer som en förövare än ett offer. Några av kvinnorna i huset börjar, omedvetna om varandra till en början, försöka ta reda på vad som ligger bakom dödsfallet. De är från helt olika samhällsskikt; en rik änka, en fattig sömmerska och en "sällskapsdam" som är inhyst hos sina släktingar sedan hennes föräldrar gått bort. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta följa dessa kvinnor i detta hus!

 

Nytt från Niklas Natt och Dag

Förlaget: I "Ödet och hoppet" löser Natt och Dag den svenska medeltidens mest ökända mord på det enda sätt som idag står till buds: fiktionens.

Mordet i fråga är det på Engelbrekt Engelbrektsson, mannen bakom Engelbrektsupproret 1434. Men boken handlar väldigt lite om själva mordet, utan fokuserar helt på tiden för upproret utifrån hur släkten Natt och Dag, Sveriges äldsta ännu levande adelsätt, upplevde och påverkade det. Jag älskar att lära mig något när jag läser skönlitteratur och det här är verkligen en dramatiserad historielektion. Till och med bättre än hans förra svit (1793, 1794 och 1795), och det vill inte säga lite. Ser mycket fram emot fortsättningen!

Till minne av en mördare

Sommaren 1994, den varmaste i mannaminne. Fotbolls-VM och nynazister är två tydliga teman. Men de är inte de enda verkliga händelser som skildras och binds samman med den fiktiva delen i denna spänningsroman. 

Mattias Flink skjuter omkring sig i Falun och sju personer dör. I skuggan av brottet dör ytterligare en kvinna i vad som visar sig vara ett våldtäktsmord. Polisen (och före detta nazisten) Tomas Wolf utreder brottet och hittar snart kopplingar till liknande brott. Detsamma gör journalisten Vera Berg på Kvällsposten. Denna osannolika duo inser att de behöver samarbeta för att få fast den förmodade seriemördaren innan han hittar sitt nästa offer.

En historielektion om Sverige anno 1994 blandas med brutal action. Jag gillar det!

Vi ska ju bara cykla förbi

Äntligen kom jag mig för att läsa en av förra årets Augustprisvinnare. Malin och Manda kallas "cyklarna" för att de så ofta cyklar omkring i jakt på något, vad som helst. De bestämmer sig för att hitta någon att bli kär i och vips så kommer en snygg kille in på pizzerian. Nu kretsar allt kring honom, John, och jakten på kärlek och hångel kan börja.

Det jag främst tänkte på när jag läste var att det var en så typisk ungdomsbok för målgruppen högstadiet. Johanna Lindbäck håller med i sin recension i Expressen:

"Det är en klassisk handling, men tusan vad härligt det är att läsa den en gång till i Ellen Strömbergs version." 

Supernova

Sommaren börjar verkligen inte bra för Nova. Hennes kille gör slut, hennes bästa kompis åker till London för att jobba och hennes eget sommarjobb i Niversjö går upp i rök. I ett desperat ögonblick lägger hon ut en bytesannons, ett par svarta strumpor (som hon fått av expojkvännen) mot något i färg. Eller helst mot en färgexplosion. Hon får svar av Lukas på en mack i Flodsta och en annorlunda sommar kan börja. Det blev inte som hon tänkt, men det kanske inte är det sämsta?

"...även de minsta platserna kan rymma de allra största drömmarna." säger baksidestexten. Jag håller med! Gillar verkligen denna feel-good för unga vuxna.

Städerskan

Molly arbetar på Regency Hotell som städerska. Hon gillar verkligen sitt jobb och är väldigt bra på det. Det hon inte är så bra på är det sociala, och sedan hennes mormor dog har hon inte längre någon att fråga om råd när det är något i kollegornas sociala spel som hon inte förstår. När hon hittar affärsmannen Charles Blacks död i sin svit blir livet ännu mer förvirrande...

Bra driv och en udda huvudperson gör att denna spänningsroman sticker ut från mängden!

Fjärilshjärta

Vilda är same men i hennes familj pratar man inte mycket om det. Om man inte kan prata samiska och inte äger några renar, är man verkligen en riktig same då? Vildas morfar blir glad när hon vill lära sig språket och låna sin mormors kolt, men när hennes älskade morfar plötsligt dör vet hon inte vem hon ska vända sig till. Kanske Samuel som är några år äldre och faktiskt väldigt snygg... 

Jag gillar Moa Backe Åstot, men tycker nog att debuten "Himlabrand" var snäppet bättre.