Klassisk ungdomsbok

Katarina Kieri och Per Nilsson har skrivit en bok tillsammans. Jag gillar både Kieris och framför allt Nilssons tidigare böcker så förväntningarna var höga på "I det här trädet".

"I det här trädet" handlar om Siri och Jakob som inte känner varandra men som rör sig i ungefär samma kretsar i samma stad. Siri går i högstadiet och har en vän i Fatima men vill i övrigt inte gärna beblanda sig med sina klasskamrater. Hon är så trött på skitsnack och att man måste vara på ett visst sätt för att bli godkänd. Jakob är ganska nyinflyttad och man förstår att det var något som hände, något med Jacobs storebror John, som gjorde att de måste flytta.

Siri och Jakob får liv och jag vill veta hur det ska gå för dem. Det här är helt enkelt en riktigt bra ungdomsbok.

"Borta bäst" av Sara Kadefors

Ingen som ser Sylvia sitta och dricka kaffe på IKEA skulle gissa att hon bor i sin bil på parkeringen utanför, och att hon sitter där enbart för att kaffet är gratis. Sylvia har rena kläder av dyra märken och rör sig världsvant i butiken. Ibland sover hon en stund på sängavdelningen för att sträcka ut ryggen efter ännu en natt i bilen. Man blir ju väldigt nyfiken på hur Silvia har hamnat i den här situationen och till slut får vi svaret.

Det här är en bok om vad som kan hända om vi plötsligt hamnar utanför det "normala" samhället och hur svårt det kan vara att ta sig tillbaka. Humor och tragik i en bra blandning.

Lättläst och underhållande

"Medicinen" av Hans Koppel är en nätt liten bok (161 sidor) som man läser på ett par timmar. Någon beskrev den som satirisk chick-lit och det kan jag hålla med om. Den är bitsk och rolig och har en tydlig utvecklingskurva.

Huvudpersonen är en ensamstående medelålders tvåbarnsmor som är kuvad och hunsad både privat och på jobbet. Hon kommer av en slump med i en försöksgrupp för en ny munsårsmedicin men biverkningarna är minst sagt oväntade.

Det här känns som en förlängd novell. Lite för tunn och simpel handling för att göra något bestående intryck men jag hade hemskt roligt när jag läste den.

"Sjöjungfrun" av Camilla Läckberg

Jag har läst en bok av Läckberg tidigare (Isprinsessan) men det var ganska länge sedan. Medan jag läste "Sjöjungfrun" hajade jag till flera gånger och tänkte att det här känner jag igen, har jag verkligen inte läst den här boken förut?

Spännande? Visst. Intressant? Sådär.

"Agnes Grey" av Anne Brontë

Anne är den minst kända av systrarna Brontë, men nu har hennes bok om guvernanten Agnes Grey översatts till svenska. När Agnes far blir sjuk bestämmer sig Agnes för att hjälpa till med försörjningen genom att bli guvernant hos en överklassfamilj. Hon rapporterar sakligt om sina arbetsdagar och är inte så lite kritisk mot bristen på etik och moral hos det "fina" folket. Som guvernant förväntas hon ge både kunskap och uppfostran men utan att få några befogenheter eller någon uppbackning av föräldrarna. Den första familjen hon hamnar hos är hemsk men hon härdar ut den gode Agnes. Präktig och envis. Den andra familjen är inte riktigt lika hemsk men eleverna är lika bortskämda och har ingen moral att tala om. Agnes finner dock en vän i byns nye präst. Men är det bara vänskap hon känner?

Det här är en rak och enkel berättelse och det är det som gör den så bra. Den speglar verkligen Agnes personlighet.

"Den hemliga historien" av Donna Tartt

Jag har hört många som hyllar den här boken och bara äääälskade den då de läste den i tonåren. "Den hemliga historien" är en tillbakablick på vad som hände när Richard Papen var tjugo år gammal och studerade på Hampden College.

"När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande - något som han själv gärna velat vara - utan att de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger, riter och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar går snabbt för långt och någon måste ta skulden." (Text från förlaget).

Jag är inte helt övertygad om dess förträfflighet men visst är den välskriven och spännande. Kanske hade jag gillat de extrema karaktärerna mer om jag läst den i tonåren.

Pucko!

Marie-Aude Murail har skrivit en fantastisk bok om sjuttonåriga Klèber och hans äldre bror som kallas Pucko.

Pucko är 22 år, men mentalt är han mer som en treåring. Deras pappa vill sätta Pucko på ett behandlingshem men Klèber vet hur mycket Pucko hatar det stället och försöker istället hitta ett rum att hyra för honom och hans bror.

Till slut får de flytta in i ett studentkollektiv, men de fyra studenterna som bor där vet inte riktigt vad de ger sig in på när de släpper in Pucko i sitt liv...

Läs den!

"Ibland bara måste man" av David Levithan

Paul har vetat att han är gay sedan han gick i småskolan och nu har han blivit blixtförälskad i Noel som nyss flyttat till stan och börjat på samma gymnasieskola (eller motsvarande i USA då). Men så kommer plötsligt Pauls ex Kyle och vill bli ihop igen och allt blir komplicerat. Dessutom blir Pauls bästa vän Joni i hop med en dryg machokille. Som om inte det vore nog så får hans andra vän Tony utegångsförbud av sina religiösa föräldrar på grund av sin sexuella läggning. Paul har det inte lätt!

Det jag gillar mest med den här boken är att Pauls problem inte handlar om att han är gay. Homosexualiteten ses som befriande "normalt" i hans omgivning, man önskar att det vore så i verkligheten också!

"Janis den magnifika" av Johanna Nilsson

"Jag heter Janis och du kanske tycker att jag är galen som gör allt det här, men det är jag inte, jag är bara ledsen, så ledsen man kan vara som människa, och så är jag arg på Emelie, för att hon gjorde det där hemska, för att hon svek. Fast jag tänker ibland att det var jag som svek henne. Är det därför hon spökar för mig?

Nu har jag stulit min brorsas bil. Jag är sjutton år och har inget körkort, men det struntar jag i, för jag måste norrut, bara norrut, för att hitta det ultimata som jag och Emelie sa att vi skulle hitta tillsammans. Och så ska jag sörja tills ingen sorg finns kvar och det vill jag göra ifred!"

Johanna Nilsson är alltid bra och det här är inget undantag. Kanske inte en av hennes bästa men bra ändå!