Libby är sju år när hennes mamma och systrar mördas i det som
kommer att kallas Präriemassakern. Hon lyckas fly och vittnar mot sin bror Ben som är femton. Tjugofem år senare får vi följa en deprimerad Libby som lever på pengarna från en fond som skapats av människor som tyckte synd om det stackars flickan som blev ensam kvar efter massakern.
Libby blir kontaktad av en grupp som är övertygade om att Ben är oskyldig till dådet. De vill ha Libbys hjälp att bevisa att det istället var Libbys
pappa Runner som mördade familjen, och eftersom pengarna från fonden börjar
tryta (och hon inte kan tänka sig att ta ett jobb) så lovar hon att hjälpa dem. Mot betalning förstås.
Kapitlen i boken varvas mellan att följa Libby som vuxen och att nysta upp vad som hände dagarna innan mordet. Spänningen byggs upp mycket skickligt.
Jag gillar inte dussindeckare, men det här gillar jag. När de psykologiska processerna hos offer och förövare står i centrum istället för polisens arbete. Nu ser jag fram emot att läsa Gillian Flynns "Gone girl" som fått ännu bättre recensioner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar