Lycka är för losers

Phoebe blir grymt besviken när hennes bästa vän Polly blir kär och inte kan prata om annat än den där Tristan. Hon trodde verkligen inte att deras vänskap skulle förstöras av en så banal sak. Själv tänker Phoebe aldrig bli kär, hon gillar inte att tappa kontrollen. 

Dessutom är Phoebe orolig för (och arg på) sin mamma som arbetar för Läkare utan gränser och kan råka ut för vad som helst i de krigszoner hon bevistar. Tur att Phoebe har Kate, mammas bästis som hon alltid får bo hos när mamma drar iväg på nytt uppdrag. En dag råkar Phoebe släppa ut Kates raskatt som förstås passar på att para sig med någon icke rasren katt. För att kunna kompensera Kate för detta bestämmer sig Phoebe för att skaffa ett jobb.

Jag gillar Phoebe! Hon har inte jättebra sociala skills, och hamnar därför ofta i prekära och komiska situationer.