En deckare jag gillar!

Anna Lihammer fick utmärkelsen "Årets bästa deckardebut" 2014 av Svenska Deckarakademin för den här boken. Att den faller mig i smaken (som inte är deckarfantast) beror på att den utspelar sig i en spännande och obehaglig tid, nämligen på trettiotalet då nazismens idéer spreds över Europa. Jag gillar också att en av huvudpersonerna är en kvinna och att jag därmed får en inblick i hur tröstlöst det var att arbeta som kvinnlig polis, eller polissyster som det kallades, under den här tiden. Mordhistorien utspelar sig i akademiska miljöer i Uppsala och Stockholm, där högt uppsatta forskare tas av daga på väldigt uppseendeväckande sätt. 

Britt-Marie

Fredrik Backman har en speciell stil, en blandning av ironi och djupaste allvar. Jag gillar hans ton och hans ständiga upprepningar som får oss att lära känna karaktärerna.

"Britt-Marie är vaken hela natten. Hon är van vid det. Man är det om man har levt hela sitt liv för någon annan. Hon sitter i mörkret, givetvis, vad ska folk annars tro om de går förbi och ser att hon har lampan tänd mitt i natten som en kriminell?"

Britt-Marie får av en slump jobb på den nedläggningshotade fritidsgården i det nedläggningshotade samhället Borg. Hon tvingas umgås med invånarna i Borg, det går så där. Hon gillar inte fotboll, men det verkar alla i Borg göra. Britt-Marie gillar att städa och att ha ordning i besticklådorna.

Varför hon inte längre är Kents hemmafru får vi till att börja med inte veta. Det är mycket vi inte får veta, förrän boken är slut och vi är ledsna över att lämna Borg och Britt-Marie.

Vi följer Britt-Maries utveckling från jobbig gnällkärring till modig och omtänksam fotbollstränare. Jag gillar det!

En ny favorit!

Familjen Sinclair är förmögna, blonda och vackra. Somrarna spenderar de på den ö de äger på den amerikanska östkusten. Huvudperson är Cadence Sinclair Eastman, och hon älskar sina somrar på ön, framför allt för att hon får umgås de jämnåriga kusinerna, och Gat som hon är förälskad i.

Cadence är femton år när hon råkar ut för en olycka på ön. Hon minns dock inte vad som hände innan olyckan och ingen i familjen vill hjälpa henne att minnas. Hon lider av täta migränanfall och får inte åka till ön kommande sommar. Men ett år senare är hon äntligen tillbaka. Hon har beslutat sig för att ta reda på vad som hänt henne och varför Gat och de andra inte svarat på hennes brev.

Fint språk, bra story och ett oväntat slut!

Jag - En

Jag har hört lite olika omdömen om den här boken så jag tog mig an den med blandade känslor, jag brukar gilla David Levithans böcker och var lite rädd för att bli besviken.

Boken handlar om En. En kallar sig så eftersom hen vaknar i en ny kropp varje dag, vilket hen gjort sedan hen föddes. Vi får snart veta vilka strategier En lärt sig för att klara av detta:

Håll en låg profil! Försök att passa in! Fäst dig inte för mycket vid människorna i din omgivning!

Men En klarar inte alltid att hålla sig till sina strategier. En dag blir hen blir nämligen förälskad i sin "värdkropps" flickvän. Han kan inte hjälpa det. Hon heter Rhiannon och resten av boken handlar om hur En försöker komma nära henne i den kropp han har för dagen. Ska han våga berätta sin hemlighet?

Ett tankeexperiment som jag gillade att läsa om. Vad är egentligen jaget och vad är kroppen? Vad innebär det att älska en själ?

Gillade du Hundraåringen...?

…Då ska du läsa den här fantastiska skrönan 

om fakiren som reser till Paris för att köpa 

IKEAs nya spikmattesäng. Men slumpen 

gör så att han hamnar på avvägar, minst sagt. 

Rolig, absurd och lättläst!

Vad tycker jag egentligen om den här?

Ett oemotståndligt förslag av Birgitta Bergin gör mig kluven. Jag kunde inte sluta lyssna (jag hinner inte läsa i så hög utsträckning nu för tiden så jag lyssnar mest på ljudbok) men jag gillade den egentligen inte. Historien var banal och bitvis ologisk, huvudpersonerna var platta och ofta rätt korkade och språket var ingen njutning det heller. Trots detta ville jag verkligen veta hur det slutade!

Anna, 30, får plötsligt ett erbjudande om ett arv på fem miljoner euro! Men det är på ett villkor: Att hon lyckas omvända den struliga sonen till den sjuke knösen till en ordningsam VD för familjeföretaget. Men hon får inte blanda in några känslor! Klart de blir kära, Anna och sonen Calle. Klart det går åt helvete.

Vet verkligen inte om jag ska rekommendera den här, den var som sagt underhållande men klyschig. Ger den två av fem i betyg, knappt godkänt.

Fantasy jag gillar!

Jag hörde en elev prata väl om en fantasyserie. Dålig på fantasy som jag är suger jag åt mig som en svamp när jag snubblar över inköpsförslag i denna genre. Serien i fråga var "De utvalda" av Kristin Cashore. Och jag erkänner: Den var bra! Jag blir engagerad i huvudpersonerna, Katsa, Flamma och Bitterblue som har varsin bok men vars liv vävs samman på olika sätt.

Låt vargarna komma

Carol Rifka Brunt har skapat en mycket välskriven och angelägen bok om kärlek, vänskap och sorg. Den handlar om fjortonåriga June och hur hon efter sin morbror Finns död inser att hon inte alls känt honom så väl som hon trodde. Men så träffar hon Toby som var Finns "speciella vän", och genom honom hoppas hon lära känna sin älskade morbror fullt ut. 

Boken utspelar sig under åttiotalet när sjukdomen aids var belagd med mycket skam och fördomar. Många har hyllat denna bok om June. Jag kan förstå dem. 

Zombies!

"Jag är död, men det är inte så farligt. Jag har lärt mig att leva med det. [...] Min vän "M" säger att det ironiska med att vara en zombie är att allt är rätt kul, men vi kan ändå inte le eftersom läpparna ruttnat bort."

"R" är hyfsat välbevarad för att vara zombie. Han äter helst hjärnor, eftersom det ger honom tillgång till minnen från den döde. Det är så "R" lär känna Julie. Han äter hennes pojkväns hjärna och får inte bara hans minnen av Julie utan även en stark beskyddarinstinkt gentemot henne. Men det är inte lätt att få Julie att förstå att han inte tänker äta upp henne, och inte heller tänker låta någon av hans gelikar göra det.

De mänskliga känslorna för Julie får "R" av långsamt förändras, hur långt ska det gå och hur ska han förhålla sig till sina nya förmågor?

En rolig och filosofisk dystopi om hur kärlek övervinner allt. Eller?

Betyg: 4 av 5

Berätta inte för någon

Efter att ha läst Harlan Cobens ungdomsroman blev jag sugen på att läsa (lyssna på) en av hans "vuxendeckare". Det blev hans genombrott Berätta inte för någon från 2001 (översatt till svenska 2003).

David Beck är en läkare som inte riktigt kan släppa sorgen efter sin hustru som mördats nio år tidigare. En dag får han ett mejl som innehåller uppgifter som bara hans avlidna hustru kan veta om, men hon verkar rädd. "Berätta inte för någon" avslutar hon brevet. Samtidigt kommer nya uppgifter fram i det nio år gamla fallet och David börjar nysta i vad som egentligen hände.

En helt ok och lättlyssnad spänningsroman. Jag förstår varför Harlan Coben har många nöjda läsare.