"Det borde finnas regler" tycker Mia, 14 år, i Lina Arvidssons debutroman. För det här med att bli vuxen alltså. Mia hänger mest bara med Mirjam, det är hon som är den snygga medan Mia siktar in sig på att vara den coola. Ibland umgås hon med Karl som är befriande nördig. Mia är lite orolig för Mirjam som har den konstiga smaken att falla för äldre män, typ gubbar, och just nu heter han Per och är 40+. Det som gör Mia orolig är att den där Per uppenbart är intresserad tillbaka. Det är faktiskt olagligt att förföra fjortonåringar men det bekommer honom tydligen inte. Mia och Karl inser att något behöver göras.
Boken består av ett ständigt flöde av Mias tankar uppblandat med lite handling.
"Jag och Mirjam brukar sitta på trappan utanför bibblan och prata om olika män vi ska förföra en vacker dag. Förföra är ett så himla bra ord. Om jag ska göra en topp tre-lista på bra ord blir det 1. Förföra. 2. Dementera. 3. Åskknall. Det ändras lite då och då. Till exempel är ju Kadaver jävligt fint. Och Kravaller. Och Universum. Eller Keramik. Det är rätt omöjligt att göra en lista på sånt, om jag tänker efter."
Det är roligt att titta in i Mias huvud. I början av boken blev jag lite irriterad på hur ytlig och omogen hon var men sen insåg jag att det är ju det som är meningen. Och det är ju det som är bokens styrka.
Betyg: Fyra av fem läslampor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar