"Kom närmare" av Sara Gran

Amanda är lyckligt gift med Edward och har ett jobb som arkitekt som hon trivs med. Men plötsligt börjar hon göra saker som hon normalt aldrig skulle göra och tänka saker som hon aldrig skulle tänka. Elaka saker. Ibland får hon blackouter och upptäcker efteråt att obehagliga saker har hänt. Av en slump får hon tag i en bok om demoner och läser där en lista över tecken på att en demon tagit över ens kropp. Mycket av det som räknas upp börjar stämma in kusligt bra på Amanda. Men vem tror egentligen på demoner? Amandas lyckliga liv börjar sakta men säkert falla samman.

Boken är bitvis spännande och intressant men har inget riktigt driv tycker jag. Men den är lättläst med korta kapitel och för den som gillar genren (skräck/det övernaturliga) kan den vara värd att läsa!

"Isdraken" av Mikael Engström

Miks pappa är alkoholist. Mik och hans storebror Tony får ta hand om sig själva och sin pappa. Till slut kommer socialen och knackar på och Mik blir skickad till sin faster i norrland. Det är en stor omställning men hos faster Lena finner Mik en trygghet han aldrig tidigare haft. Lena blir dock inte godkänd som vårdnadhavare av myndigheterna och Mik får först åka hem till pappa, som varit på behandlingshem men som inte håller sig nykter särskilt länge, och blir sedan skickad till ett fosterhem där han vantrivs. Hur ska han göra för att komma tillbaka till Lena?

Mik är tolv år och jag var orolig att boken skulle vara skriven för en alltför ung målgrupp men jag blev positivt överraskad! Både vuxna och gymnasieungdomar kan läsa denna varma och humoristiska bok. Skildringen av byn i norrlands inland är ljuvlig.

"Svampkungens son" av Marie Hermansson

Det är svårt att ha en pappa som är svampkung. Det tycker i alla fall Gunnar (22) vars pappa är svampexpert och människor (mest kvinnor) från hela landet kommer för att vara med på hans svampexkursioner och pappa Holger charmar dem alla. Gunnar försöker på alla sätt att få åtminstonde någon av kvinnornas uppmärksamhet men alla är som trollbundna av Svampkungen Holger. Som Madeleine till exempel. Gunnar blir vansinnigt förälskad i den kurviga skönheten men även hon föredrar en svampkung framför en svampson.

Gunnars mamma flyttade när han var liten, hon stod inte ut med skogens mörker utan längtade efter havet och skärgården där hon växte upp. Det blir också Gunnars tillflyktort när händelserna kring Madeleine spårar ur.

Marie Hermanssons karaktärer lever ofta i gränslandet mellan saga och verklighet, men Svampkungen son är mer absurd än övernaturlig. Underhållande? Visst!

"Jag är leopardpojkens dotter"

Johanna Nilsson berättar sin familjs historia. Hennes farmor och farfar levde en stor del av sina liv som missionärer i Kongo. Där fick de tre barn som under långa perioder skickades bort till släktingar i Sverige eller internatskolor för missionärsbarn. Ett centralt tema i boken är huruvida det är rätt eller fel att offra sina barn för Gud, att sätta kallet före föräldraskapet.
Boken behandlar till stor del författarinnans pappas uppväxt i Kongos djupa skogar. Det är en intressant historia om missionsväsendet tycker jag men boken blir dock lite väl terapeutisk ibland. Överlag ändå en bra bok, men inte en av Johanna Nilssons bästa. Läs hellre "Hon går genom tavlan ut ur bilden" om du vill läsa en riktigt bra halvbiografisk roman av författarinnan.

"En enda kväll" av Mats Berggren

Alexandra är en överklasstjej som en dag glömmer sin dator på tunnelbanan. Martin (fattig förortskille) hittar den och tänker först sno den men så läser han något som Alexandra skrivit och inser att hon tänker ta livet av sig - i kväll! Han beger sig till det fina villaområdet där Alexandra bor. Ska han hinna i tid?

En väldigt lättläst bok (126 s.) utan att vara barnslig eller ytlig.

"Simon och Sophie" av Emma Granholm

Simon är så jävla trött på Sophie och hennes gäng. De hackar alltid på honom i skolan, missar inte ett tillfälle att förnedra honom på något sätt. Vad har han gjort för att förtjäna Sophies förakt? När Simon märker att Sophie ska flytta in i huset bredvid hans blir han förstås deprimerad, ska han inte få vara i fred hemma heller? En kväll knackar det på fönstret i Simons rum och där utanför står Sophie. Men hon beter sig inte alls som i skolan...

Jag gillar den här boken, den är lättläst och intressant. Sophie är den där snygga, tuffa, ytliga tjejen men man får ändå någon slags förståelse för hennes sätt att vara. Simon är en bra kille men har av någon anledning utsetts till klassens (Sophies) hackkyckling. Hierarkierna i högstadievärlden skildras träffsäkert.

"Kicki & Lasse" av Peter Kihlgård

Den här boken har blivit hyllad av recensenterna, bland annat i DN och SvD. Jag vet inte jag. Den har absolut sina bra sidor, bitvis riktigt bra men helheten blir ändå "bara" ok. Passionen mellan Kicki och Lasse är övertygande beskriven men författaren verkar oftast mer intresserad av formen än innehållet. Språket är det inget fel på, men alla författargrepp gör att jag inte alltid hänger med och då tappar historien styrfart. Och en roman utan styrfart blir aldrig mer än ok för mig.

"Som jag vill vara" av Katarina von Bredow

Det är tråkigt när bra böcker ges fula omslag. Den här boken ser ut som en fjollig flickbok från det tidiga åttiotalet som försöker se tuff ut. Det lyckas inte.

Men bokens innehåll ger ett bättre intryck! Vi får ta del av Jessicas första kärlek, hur hon och Arvid blir ett par. De går i åttan båda två och förlorar oskulden med varandra på en fest. Arvid är precis så underbar som hon trott och allt är verkligen perfekt. Ända tills Jessi börjar fundera på när hon hade mens sist, och kommer fram till att det var alldeles för länge sedan. Hon är gravid! Abort verkar vara den självklara lösningen, men Jessi är inte helt övertygad om att det är vad hon vill.

Katarina von Bredow har gjort det igen - skrivit en bok som man inte vill lägga ifrån sig. Och ingen kan skildra skör tonårskärlek (eller kärlek överhuvudtaget) som hon. Bara läs den.

"Vem vågar sommaren" av Katarina Kieri

Det ord som jag tycker bäst beskriver den här boken är stämningsfull. Handlingen är både lätt och svår att beskriva, det händer nämligen inte så mycket men det betyder inte att boken är tråkig. Majken lånar ett hus av en granne, där hon spenderar ett par veckor på sommaren medan hennes två barn är med sin pappa på västkusten. Det intressanta är vad Majken känner. Hon känner ensamhet, hon känner tomhet. Hon vet med sig att hon kommer att bli stressad av lugnet och ensamheten. Hon får tid att tänka på det hon inte gjort med sitt liv och hur rädslor och hämningar styr henne. Kieris språk är mättat och vackert.